Som hallon nästan

"Vi var lite mer än halvvägs till andra sidan när jag kände nåt i ryggen. Jag vet inte vad det var, en känsla bara, något kallt. När jag vände mig om såg jag tåget som körde ut på bron från Tantosidan."

Tillsammans med Affe och Sten brukar han dyrka upp låsen i de sommarstugor som ligger lite utanför stan. De går i femman, och är på jakt efter sockerdricka och godis. Just den här dagen hittar de inget speciellt, mer än ett underligt brev från en man till sin älskarinna. Den avslagna sockerdrickan sprutar ur näsan på dem när de skrattar åt vad som står däri.

För att ta sig till sommarstugorna måste de gå över en lång järnvägsbro. De får egentligen inte gå där, om ett tåg skulle komma så har de inte en chans att komma undan. Men det stoppar inte de tre unga pojkarna, de vet när tågen går, och detta är ju "deras bro". Tills idag. Tills de känner lufttrycket förändras i ryggen. De hör knappt tåget tuta, för hjärtat bultar så hårt i halsen på dem när de springer.

Denna novell ingår i samlingen "Konsten att dö i april".



Erik Eriksson föddes 1937 och är en svensk journalist, tv-producent och författare. Han har skrivit romaner, novellsamlingar, ungdomsböcker och lättlästa böcker. År 2009 fick han Aniarapriset för sitt författarskap.